I går hände det!
Det magiska strecket som jag har väntat på så länge.
Mitt arbete har äntligen tagit mig förbi en gräns jag aldrig
trodde att jag skulle passera.
Jag har läst på många ställen hur många ord man ska skriva
men jag tror på att man ska skriva tills berättelsen är klar.
Men jag känner mig så stolt över att ha kommit så här långt
och det sporrar mig till tusen.
Nu har jag fått ny energi att även klara av slutet.
Nu har jag fått ny energi att även klara av slutet.
Jag kan komma på mig själv med att sitta och le och sen
smattrar jag på tangentbordet.
”Med ett ständigt leende smattrar du på tangenterna. Du
svarar inte på tilltal och du är någon helt annanstans.
Tiden rinner i väg och jag får påminna dig att du måste gå
och lägga dig på kvällen.
Men det är kul att se dig. Du ser så vansinnigt glad ut”
Jag kan ju själv säga att det verkar inte som att jag är
speciellt social i detta sammanhang. Men annars kan jag vara det jag lovar.
Men åter nu till min stora stolthet. Min älskade berättelse.
Som är skapad med så mycket energi och kärlek.
NU vill jag bara fortsätta och det ska jag verkligen göra.
Känner mig stark och idérik. Nu ska den här drömmen bli
sann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar