måndag 25 april 2016

Gränsen är passerad


I går hände det!

Det magiska strecket som jag har väntat på så länge.

Mitt arbete har äntligen tagit mig förbi en gräns jag aldrig trodde att jag skulle passera.

 Jag har skrivit mer än 70 000 ord och jag är så lycklig. Trodde aldrig att jag skulle komma så här långt. Men nu är jag här och jag är redo att knyta ihop säcken.

Jag har läst på många ställen hur många ord man ska skriva men jag tror på att man ska skriva tills berättelsen är klar.

 Jag är inte riktigt färdig ännu. Jag ska få ihop ett slut på det hela och jag vet hur jag vill att det ska sluta men nu ska jag bara skriva det också.

Men jag känner mig så stolt över att ha kommit så här långt och det sporrar mig till tusen.
Nu har jag fått ny energi att även klara av slutet.

 När slutet är klart har jag en lång väg att gå. Texten behöver gås igenom en och säkerligen flera hundra gånger innan jag är bekväm med att låta någon annan läsa den.

 Under resans gång har jag läst det jag redan skrivit hur många gånger som helst och jag har ändrat massor. Frågan är bara när man känner sig klar. Det känns som att det alltid kommer fram nya saker som jag vill ha med. Ändringar. Nya dialoger och ännu mer skildringar av omvärlden. Wow, jag har mycket jobb kvar men OJ så roligt det är att skriva denna berättelse.

Jag kan komma på mig själv med att sitta och le och sen smattrar jag på tangentbordet.

 Min man har beskrivit mig när jag hamnar i ett av mina skrivarflow:

”Med ett ständigt leende smattrar du på tangenterna. Du svarar inte på tilltal och du är någon helt annanstans.

Tiden rinner i väg och jag får påminna dig att du måste gå och lägga dig på kvällen.

Men det är kul att se dig. Du ser så vansinnigt glad ut”

Jag kan ju själv säga att det verkar inte som att jag är speciellt social i detta sammanhang. Men annars kan jag vara det jag lovar.

Men åter nu till min stora stolthet. Min älskade berättelse. Som är skapad med så mycket energi och kärlek.

NU vill jag bara fortsätta och det ska jag  verkligen göra.

Känner mig stark och idérik. Nu ska den här drömmen bli sann.

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar