Slutet är nära

Jag har nu kommit fram till slutet av min berättelse.

Jag har gått igenom berg och dalar. Jag har gått igenom ångest och panik.

Det har varit skratt och gråt. En resa som för mig började i augusti förra året när jag tyckte att livet var tråkigt. Jag letade efter mig själv och fann en passion som jag inte visste kunde fängsla mig så mycket. Men att hitta en passion behöver nödvändigtvis inte betyda att man hitta sig själv och sin plats i livet. Det kan till och med betyda att man inser att det man jobbar med känns meningslöst.

Så var det i mitt fall. Jag började känna att all tid jag spenderade på jobbet var bortkastad tid. Jag har jobbat hårt med detta men jag tycker fortfarande att det är jobbigt. Jag vill ju bara skriva......

Men jag måste samtidigt inse att jag kan inte leva på att skriva. Jag är realist och förstår mycket väl att det inte är lätt att få sin bok publicerad och kunna leva på det. Men drömma får man göra.
Jag kommer aldrig sluta drömma för det vore att ta bort något viktigt i mitt liv. Men jag tänker heller inte släppa allt och bara skriva. Jag måste trots allt försörja mig.

Men åter till slutet.

Jag har ett slut i mitt huvud och nu ska jag bara få ner det i ordform. Men jag har insett att det inte är så lätt. Eller beror det på att jag inte vill släppa taget. Att släppa något som man har jobbat så mycket med och som man har levt i. Kanske är det som att släppa en del av sig själv men jag vill göra det.
Jag vill känna att jag skrivit färdigt så att jag kan inrikta mig på att läsa, redigera och ändra.

Håller alla tummar och tår för att inspirationen faller på och framför allt att jag får tid att slutföra detta för att komma vidare.