fredag 1 juli 2016

Jag, jag och bara jag

Min första roman är skriven i "jag" form. Huvudpersonen berättar hela historien och hennes tankar finns med i stor utsträckning.

Nu har jag gjort några redigeringsomgångar och jag fastnar alltid på en del i boken som jag inte riktigt vet hur den ska vara.
Jag gillar verkligen det jag läser och berättelsen driver hela tiden framåt. Även om jag nu råkar vet hur den slutar så är den väldigt händelserik.

En del i mitten av den hänger jag upp mig på. Där kommer helt plötsligt en annan persons berättarröst in. Kan jag verkligen göra så???
Denna del i boken är väldigt viktig för handlingen och jag kan inte bara ta bort den. Hur ska jag göra?
Ska jag skriva om den? Ska jag hålla mig till "jag" form? Men hur ska jag då få in denna avgörande del i boken som huvudpersonen inte är delaktig i??

Så många frågor, men jag behöver verkligen er hjälp. Det är tydligt i denna del av boken vilka som pratar med varandra men det känns konstigt att bryta "jag" berättandet.

Tacksam för all hjälp jag kan få. Känns som att jag inte alls kan släppa denna tanke innan jag får höra en åsikt om saken. Hoppas att ni kan hjälpa mig.

2 kommentarer:

  1. Svårt men inte omöjligt. Om en författare plötsligt bryter mönstret i en text så kallas det för ett stilbrott. Men - om författaren gör detta medvetet handlar det om en stilbrytning, vilket anses som okej. Bra, eller hur? Om du som skriver anser att det är helt bärande för berättelsen att föra in en annan röst så är det förmodligen det. Dessutom, som läsare kan det vara uppfriskande med flera röster, de flesta romaner vinner på att ha flera perspektiv på saker och ting. Men det är som allt annat en fråga om smak. Lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!!
      Alltid kul att höra positiva ord och ett mycket bra sätt att komma vidare.

      Radera